Utställningen gör sitt avstamp i den så kallade Zigenarmissionens verksamhet, som var den första organiserade undervisningsformen för de icke bofasta romerna och har sin början i mitten av 1940-talet. I ett Sverige med ett något dåligt samvete för hur romer behandlats och behandlades. Det var olika kristna samfund som bedrev en form av missionsverksamhet där det ingick att undervisa men det kristna budskapet var också en del av deras verksamhet. Det var även ett sätt för den svenska staten att få koll på hur romer levde.

Det var sommarlediga lärare, som reste ut till de tillfälliga lägren och så gott det gick bedrev undervisning. Regnade det en dag så ställdes skolan in.

Utställningen består av dokument (Riksarkivet och lärarrapporter från zigenarmissionens verksamhet), gamla fotografier, intervjuer med äldre romer som har erfarenhet av den skolverksamheten och berättar om vilka konsekvenser den undermåliga skolsituationen har fått för de och deras barn. Vi har också gjort intervjuer med unga romer som har trotsat fördomar och traditioner och utbildat sig. Det är fortfarande få romer som läser vidare på Universitet.

Utställningen handlar om så mycket mer än romernas utbildningssituation. Vad händer med ett samhälle när vi utestänger människor, när inte alla har samma chans? Hur ser det ut med våra fördomar? Vilka individer/grupper är det som drabbas idag för utsattheten, fördomarna?

Utställning

Bilder från utställningen.