Vad är en fri kvinna?

Vad är en fri kvinna?

En liten utställning som har turnerats i Region Gävleborg
Sjal, slöja, hijab, niqab, hätta, chador, burka….

Det klädesplagg som används för att täcka kvinnans hår och delar av hennes kropp har många namn och många variationer. Lika många är åsikterna om detta omdiskuterade och politiskt laddade stycke tyg.

Frågan är inte ny. Men den har fått nytt liv genom de senaste årens händelser kopplade till inskränkningar av religionsfriheten i flera Europeiska länder och Islamiska statens härjningar i Mellanöstern och i väst. Kvinnor som av olika anledningar täcker sitt hår blir föremål för diskussioner kring kvinnoförtryck, våldsbejakande islamism, tvång, konservatism, brist på frihet.
I Sverige har två stora affärskedjors reklamkampanjer med kvinnor som täcker sitt hår skapat ytterligare debatt.

Seden att täcka håret associeras idag främst med islam. Men traditionen är inte unik för muslimsk kultur och religiositet. Den finns och har funnits även i andra religiösa och kulturella sammanhang. Under 1800-talet dolde de flesta kvinnor i Sverige sitt hår. Så var seden, i enlighet med traditionens och religionens påbud. Inom den katolska kyrkan släpptes kravet på att kvinnan skulle täcka håret under gudstjänsten först på 1960-talet. Inom islam är frågan omtvistad. Bland teologer och troende går åsikterna isär huruvida seden har stöd i de religiösa urkunderna.

Här kommer bärarna till tals i ord och bild. Några muslimska kvinnor förklarar själva vad plagget betyder för dem, varför de väljer att bära det och hur de upplever omgivningens reaktioner.

Betraktar de plagget som ett religiöst påbud? Som en del av kultur och tradition? Är syftet att dölja, eller att framhäva, den kvinnliga kroppen? Är det viktig av identitetsskäl? Symboliserar den frihet eller förtryck? Eller ingetdera?

Fakta: Vad är en fri kvinna?

Intervjuer: Annica Carlsson Bergdahl/ ROT produktion

Texter: Annica Carlsson Bergdahl, ROT produktion och Maria Lindqvist, Hälsinglands museum

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Formgivning: Minna Wallin

Producerad av Bollnäs kommun, kulturenheten och Hälsinglands museum. Med stöd av Region Gävleborg.

Jag gillar färgstarka sjalar! Jag har nog hundra.

Jag är Doaa, 24 år. När jag sökte till gymnasiet ville jag bli astronom, fysik var min grej. Så fick jag en kemilärare av guld. Jag blev helt fast, blev klassens kemiqueen. Jag utbildade mig i Uppsala till apotekare. Mitt mål är att jobba för FN med Global health.

Angelina Jolie är min kändisförebild, hon gör sin grej, med karriär, engagemang för FN…

Och min mamma för värmen och att hon är som en kompis. Hon inger alltid respekt hos både män och kvinnor. Min pappa för att han alltid säger: Du kan!

Jag kan inte tänka mig att vara utan sjalen, den är som mitt hår. Sjalen symboliserar framförallt min tro. För mig är det självklart att ha den på mig. Jag fattar inte att folk stör sig. Vi går ju halva året med mössa och halsduk. Vissa går i bikini, andra i burka, det är okej för mig. Jag har jättesvårt att begripa de som vill ha förbud. Det handlar om demokrati och yttrandefrihet. Förbud innebär att förtrycka kvinnor med sjal!

Jag blir glad när någon frågar om sjalen. Jag minns en äldre dam, som nog haft en inre fight med sig själv, hon var spänd i början. När jag berättade mjuknade hon och vi hade ett långt samtal. Har jag chans att rubba människors okunskap gör jag gärna det. Får jag rasistiska kommentarer brukar jag bara strunta i dem.

Jag blir trött på människor som inte tar sig tid att förstå. Det finns alltid något att skylla på; bin Laden, al-Qaida, IS. Det är ett politiskt spel. Har man en aning förnuft ska man fatta och inte låta sig vara en av spelpjäserna.

Ett par år innan vi flydde till Sverige var vi på en av Iraks heliga platser, jag var nio år. Jag satte på mig sjal, jag var egentligen för liten. När vi åkte hem vägrade jag ta av den, trots att mamma ville. Sedan dess har sjalen varit en del av mig.

Jag går sällan i moskén, bara när det är högtider. Jag pratar ofta med Gud men inte varje dag. Religionen är till för att underlätta vårt liv säger Profeten. Det är vad man innerst inne menar med att det är handlingarna som räknas.

Jag har utbildat mig, rest själv, bott själv, varit internationell representant, politiskt aktiv. Vad är det som skiljer mig från ”normalsvensk”, ”normalkristen”? Vad är definitionen på en fri kvinna?

Sjalen ger mig inre lättnad och trygghet. Jag känner mig fri.

Jag heter Gulizar, är 31 år. Jag är gift och har två barn. Jag har jobbat som undersköterska sedan jag var 17 år. Nu jobbar jag på Astrid Lindgrens sjukhus med barn. Jag är vegan sedan ett och ett halvt år och mår utmärkt.

Mamma är min förebild. En bra människa. Hon har aldrig pratat dåligt om någon. Hon har uppfostrat oss tolv barn, ställer alltid upp, hjälper till med barnbarnen och lagar fantastisk mat. Av henne har jag lärt mig att det finns en anledning till att människor beter sig som de gör. Min farmor också. Henne tänker jag ofta på. Hon var alltid positiv och ansåg att man ska förlåta och ge alla en ny chans.

Innan vi äter brukar vi tacka Gud för maten, mest för att vi ska vara tacksamma för att vi har det så bra och att det finns människor som inte ens har tak över huvudet. Jag avslutar alltid dagen med att be om fred och att inte mina barn ska bli sjuka. Efter det sover jag bättre.

Min sjal symboliserar mig och den trakt i Kurdistan jag kommer ifrån. Jag visar att jag är kurd, muslim och gift. Mina sjalar är handgjorda, har pärlor och tryck. Favoriterna är rosa, lila, blå.

På grund av sjalen känns det som folk är emot mig. Såklart inte alla svenskar. Många är vänliga. Men en om dagen är för mycket. Ska jag sluta med sjalen? Då kanske jag blir accepterad? Jag provade ett tag och smälte in mer i samhället. Men vad håller jag på med? Jag vill bära den. Det är inte jag utan sjal. I köer, på bussen kommer kommentarerna, blickarna… När jag och min syster gick in i en butik mitt i stan sa tjejen i kassan till en kille: ”Ha koll på de där”. Vi gick ut direkt. Häromdagen i tunnelbanan knuffade en äldre man mig. Först tänkte jag att han nog bara var stressad men så sa han till sin fru: ”Det är så man ska göra med de där”. När man ser på gamla svenska filmer har kvinnorna nästan alltid något på huvudet, så konstigt att inte de äldre tänker på hur det var här tidigare. Jag ger mig aldrig in i diskussioner. Det kanske vore bra men då går jag och funderar hela dagen på om de förstod mig.

Jag vill att de ska förstå att det inte är hur man klär sig eller vilken religion man har som spelar roll. Det handlar om hur vi är som människor.

Jag älskar att gå på stan och vara den muslimska kvinnan. Jag bär slöjan med stolthet!

Jag heter Zahraah, är snart 19. Jag diskuterar gärna politik och religion med mina vänner som är kristna, ateister, syrianer, muslimer. De är fina och öppna människor!
Jag ska bli studievägledare och vill jobba med elever med annan bakgrund.

Fatima, Profetens dotter, är min förebild. En ung dam som kämpade för kvinnans rättigheter, var politiker och har haft stort inflytande i islams historia.

När jag var tolv hade jag linne med slöja, vid 15 tajta byxor och slöja. När jag var 16 läste jag mycket om religion. Så intressant! Mamma och pappa blev oroliga för att jag skulle radikaliseras. Men de insåg att jag bara ville lära mig mer. Stegvis har min slöja blivit större. Att bära slöja ställer krav på mig. Det handlar om att vara en bra människa och bete mig väl mot medmänniskorna.

Av med tältet! Förtryckta kvinna! Spöke! Sånt får jag höra. Eller också puttar de till mig. Det är mest äldre. Är det på riktigt tänkte jag första gången. Ibland blir jag arg. Ibland orkar jag inte. För att stå ut skrattar jag. Vad är det som är konstigt? Jag kan språket! Jag kan prata! Möt mig! Fråga mig! Felet är att folk går vidare med frågetecken som blir fördomar. Unga kvinnor säger aldrig fula saker till mig.

Om vi muslimska kvinnor med slöja ställer oss utanför samhället blir ni arga. Vi får höra att vi är instängda. När vi är med i reklam och integrerar oss säger ni att vi blandar in förtryckande symboler i samhället. Hur vill ni att vi ska göra?

Du ska vara smal. Du ska ha de kläderna. De höga klackarna. Så ofta en kvinna är underkastad och mannen är kungen i reklam! Det är förtryck!
Vad är en kvinnas frihet i en mans ögon? Att han ska kunna se allt det som behagar honom?

Ett förbud mot sjalen är hur orättvist som helst. Det är väldigt svårt att ta av slöjan om man tror på sin slöja. I värsta fall skulle jag flytta till ett land där jag blir accepterad för den jag är. London är underbart! Så många olika människor! Pakistansk mat, indisk… Jag älskar mångkultur! När jag åkte buss där nös jag. En äldre herre sa vänligt: Prosit! Det har aldrig hänt i Sverige. Även om Sverige alltid kommer att vara hemma.